Kul att det känns likadant idag.

Loke, ack Loke! Det var trevligt igår på han och Olivias lilla show. Christopher var helt överlycklig över att han spelade Vindvisa, medan jag var mer kär i den nya blandkonstlåten "En vacker dag är du och jag lika gamla" (jag vill väl ha omväxling, kan jag tänka).

Ikväll kanske det blir glöggdrickande hos Louise, med tittande på den nya lägenheten. :P

Trri.

Ett glas mjölk lugnar mig
efter en natt av sinnesrörelse
en morgon av förvirring
och ett avstängt hjärta.

Jag mår illa av känslor,
jag inte vet vart de finns
eller vad de gör
och fråga mig inte vad de betyder.

Ett litet glas mjölk tar mig tillbaka till vardagen
till mitt stökiga, knökiga rum
till städlusten som inte finns.
Det gör mina händer kalla.

Tänk vad ett litet glas mjölk kan göra.

Vagt (feel free to ignore).

Note to self:

Nej, vet ni vad, nu är det slut på självförstörelse. Det räcker nu. Jag har numera ett förbud som jag hoppas att jag följer. En speciell sida kommer jag aldrig besöka igen, punkt!

Release av Ölpris (betaversionen).

Deras (Sebastian och Fabians) jobb har börjat visa sig ute i den verkliga världen, alltså på Internet (Jag, skadad? Nej...) Kolla in. Den är en sida för att recensera barer, resturanger och andra sorters uteställen. Gå in och kolla betan och föreslå vad som kan göra den bättre, påpeka skumma buggar och liknande.

http://www.olpris.se/

Sömn. Träning.

Hur jag än gör, så vaknar jag alltid vid tio-kvart över åtta numera. Inte tidigare, inte senare. Trött är jag fortfarande, men jag tar alltid upp laptopen och kollar det nödvändiga. Sedan är jag "vaken".

Hursomhelst, så ser dagen rätt så tom ut. Jag ska åka ner till Mölndals Centrum och handla ingredienser till kycklingsoppa m.m. Riktigt duktigt. Träning x2 blir det ikväll också, för jag känner mig bättre. SatsDans 16.30 på SatsKungsgatan och SatsCore 19.00 på SatsMölnlycke. Centret i Mölnlycke är riktigt bra. Det är mysigt, omklädningsrummet är skitsnyggt, och duscharna likaså. Det finns dock nackdelar. Exempelvis finns det ingen klocka i omklädningsrummet eller ute i receptionen. Illa...

En TRÖTT snickare.

... Och verktygslådorna är jääävligt jobbiga att bära, så ta en flyer vettja. ^-^ Jag jobbar imorgon också, fram till klockan fyra. Håll utkik!

Nybliven snickare.

Någon som sett en snickare på stan igår eller idag? Någon som sett unga tjejer i snickarkläder som inte riiiktigt ser ut som byggarbetare? Då har du sett arbetskamrater till mig! Jag har ett jobb på tre dagar då uppdraget är att agera "vilsna snickare" på stan, och dela ut "hittelönflyers" med en liten karta och så för att få folk att hitta till K-Rauta i Partille. Det ni!

Efterlysning.

Kommer ni ihåg den där artikeln i Elle om att idealet för kvinnor nu är män? Inte bokstavligt talat, utan att kvinnor mer och mer strävar efter att bli "en av killarna" (ha full koll på allsvenskan, snacka porr, kunna allt om teknik, skämta om "löjliga tjejsaker" o.s.v.) - bli fullt accepterade av män men fortfarande vara kvinnliga, helt enkelt. Någon?

Första dagen på jobbet.

Introduktion på jobbet idag. Det ska bli roligt! Träffa nytt folk, få lära sig något nytt, ha något som motiverar min tid och dessutom så ger det pengar. Det är så jag ska se på det.
Jag ska inte vara nervös och tänka på att jag kan säga något dumt, göra fel, inte lära mig tillräckligt snabbt, bli illa omtyckt och sådant. Nej, det ska jag inte. Men det gör jag lik förbannat ändå. ^.^ Uppdatering kommer ikväll. Slutar klockan 21.00. Stay tuned!

Radio Bandit.

Sell-outs! De har gjort utbudet med låtar mjukare i Göteborg. Vad säger vi om det? -Illa! Och morgonshowen är inte ens värd att ha på i bakgrunden utan att lyssna. Men så tycker jag om alla morgonshower hittills, så det är inte så konstigt... Morrongänget är ju ändå morrongänget. De kommer inte att förändras bara för att de har blivit rekryterade till en rockkanal.

Nu ska jag släppa det. Sitter nu och lyssnar på Radio Bandit Stockholm istället. ^.^

Radio-kiss-radio.

Äntligen, Göteborg! Äntligen har vi en riktig radiokanal! Radio Bandit is in town. and it's coming to stay! Det första jag hörde, efter att ha sett deras underbara annons i GP, sprungit till stereon och satt på kanalen (104.8), var klassiska Over the hills and far away av Gary Moore. Underbart! Jag har väntat på den här dagen sedan jag var 14 och hörde Radio Bandit i Stockholm med min kusin... Nu är den äntligen här. Ingen har en ursäkt för att lyssna på fucking jävla NRJ längre! ^.^

One down, one (or two?) to go.

Tänkte göra en enkel liten uppdatering idag. Jag har numera ett jobb. Jag har introduktion imorgon. Så nu känns det i alla fall bättre! Idag får jag dessutom reda på om jag fick jobbet på Zara i Kungsmässan också. Det är rätt så tveksamt, faktiskt... Om jag inte får det, så har jag faktiskt sökt fler jobb som jag kan få svar ifrån. Och jag kan söka fler. Så det är inte förlorat än! Hoppet är det sista som lämnar människan. Om man bortser från hur-mycket-det-nu-är man går ner precis när man dör. Pyttelite är det, i vilket fall.

"Vi kanske kommer ifrån Sveriges alla städer, men vi har ändå lik förbannat hittat hem."

Väder matters, men en Medeltidsvecka är en Medeltidsvecka, den är och kommer alltid att förbli min eviga kärlek och min frihet. Tack för i år, i efterskott. Vi ses alla nästa år!
(Och Loke, dig ser jag på söndag på Hängmattan.)

Det kommer mera.

Sju dar per år - Loke (men låten är officiellt namnlös, så jag "improviserar")

Long time no see.

Ser här att det var en månad och en dag sedan jag skrev. Oförlåtligt, eller? Whatever.

Sitter i sängen här på morgonkvisten med datorn i knät. Jag äter fil med russin och ska precis slänga mig in i ett nytt Eureka-avsnitt. Myspys!

Sedan ska det blir städa av. Och så ska jag tvätta utan att bli tillsagd. Och stryka, trots att jag hatar att stryka. OCh laga mat till familjen ikväll? Maybe... Vi får se om jag får någon inspiration. I så fall måste jag åka iväg och handla...

Visst ja, sedan ska jag titta lite på programmeringsböckerna jag lånade! Tänkte att det är på tiden att jag lär mig något nytt. I alla fall lite om det. Någon som har lust att hjälpa mig, förresten? Fast jag tänkte försöka förstå teorin bakom först. så det dröjer nog ett tag tills jag behöver praktisk handledning. ^.^

Har än så länge två intervjuer, så jobbsökandet börjar löna sig. Äntligen! Uniflex och Nordstat AB. Jag hoppas på det bästa, men allt kan hända. Stay tuned!

Dialekt-diskussion

Camilla anklagar mig för att prata göteborska, men jag vet inte riktigt... Vad tycker ni? :P I jämförelse med hennes skånska kanske det jag pratar är göteborska? ^.^

To Sofi.

(Du har 3 stycken röster från mig nu, Sofi - från min laptop, pappas dator och min stationära dator. Vote on! )

Ett tryck (eller helst flera) för Sofi!

Nu måste jag bara be er alla om en stor tjänst. Jag vet inte om jag har nämnt min vän Sofi här innan, men jag gör det nu. En blond, söt, sprudlande tjej. Hon är alltid glad, t.o.m. när jag såg henne gråta (en gång) så skrattade hon åt sig själv inom en minut, och då var det inget smått hon grät över; hon är helt enkelt en glad människa!

Hon har i alla fall en stor passion för Japan. Och då är det inte bara manga och japansk musik, nej, nej, hon är helt Japan-obsessed. Allt japanskt är bra. Japanska killar, japanska städer, det japanska språket och så vidare. Det är väl inte så ovanligt idag, trots allt...

Jag vet inte om ni har hört talas om att H&M nu äntligen öppnar sin första butik i Japan till hösten (efterlängtat, det vet jag), och för att fira det har de en tävling där en person får åka till Japan i fyra dagar och rapportera från invigningen, etc. Den här tävlingen har Sofi ställt upp i, och det skulle betyda så mycket för henne om hon vann.

Rösta på henne genom att göra så som jag förklarar nedan: http://www.hm.com/se/inspiration__fashion.nhtml#/tokyo08/
1. Klicka på länken (om ni blir omdirigerade till H&M:s startsida så ligger tävlingen under "Inspiration", "Tokyo Competition")
2. Klicka på "see all".
Hon är kandidat nr 81 (scrolla till höger, längst upp i det högra hörnet är hon).
3. Klicka på filmklippet.
4. Tryck på "yes" längst ner till höger där det står "Send to Japan?".

Om man vill vara oschysst så trycker man "no" på alla andra, för då får de minuspoäng (märkte jag när jag testade XD). Det går bara att rösta på en deltagare en gång per IP, men rösta från så många datorer som det bara går, vettja. :P

Ni förstår inte vad det här skulle betyda för henne.
Det roliga är att Sofi faktiskt skulle passa för det här med sin personlighet. Jag håller alla tummar jag har (och allt annat som kan ge tur) för Sofi!

Saknad som inte märks, men som ändå betyder allt.

Master.

En vän som har en speciell plats i mitt hjärta, och som alltid kommer att behålla den. Du står för mig för att våga tro på det omöjliga, på att vara fri och på att göra precis så som man känner, inte som man borde eller ska.

Jag saknar dig, och jag längtar till mitt vackra festival-substitut, stället där jag kan vara frisk och fri och helt mig själv med alla er andra. Se upp, Visby, den 3:e kommer Medeltidsattacken!

Stridsplommonet! Aaaaaaaaah!

Ohyes. We are prepared to use these.



Första träffen med poi! Hm... ^.^

Om man bortser från våra miner, så är den här bilden helt underbar. ^.^ (jag, Otto, Sanna)

Fri. Bara... Fri.

Och så lycklig.

Där är det lätt att vara vacker.

Uppföljning.

Tror ni att jag gjort något på min "to do-list"? Fan heller.
Ibland blir man så trött på sig själv, men jag blev inte det den här gången. Jag visste att det skulle bli så. Jag skriver på mitt personliga brev (till Dashas jobb, mitt ljusaste hopp) nu i helgen, tar det lugnt, och skickar det på måndag. Funderar på att fixa färg till väggarna på söndag och få med mamma på det, kanske köpa en list eller något till tyget jag ska klä väggen med (för att det ska sträckas ut ordentligt). Mailet till Sparbanken Finn kan jag skicka när som, så det blir väl sist, även om det är lättast. :P

Resten kommer när det kommer.

To do-list 10/7-08 och framåt

+ Maila Sparbanken Finn ang. Internetbanken. Har nämligen inte det än, och det hade varit rätt praktiskt.
+ Kolla efter pösbyxor på Indigo och alla andra ställen jag kan komma på... Help! Jag vill ha sådana pösbyxor som många tjejer har under Medeltidsveckan, och vissa som håller på med eldkonster och nycirkus. Vart hittar ni dem? Förutom på Gotland, då. Blir väl att panikleta på random medeltidsmarknad.
+ Söka jobb (Dashas jobb, jobb som glassbiträde, butiksbiträde i en Second Hand-butik, på SJ, vikarie inom barnomsorgen... Mer förslag?)
+ Städa mitt rum
+ Börja med att göra om mitt rum (välja färg till väggarna, sy gardinerna och klä en vägg i tyg)
+ Kolla upp vad som egentligen är mest förmånligt för Christopher och mig när det gäller samtalskostnader på mobilen
+ Skaffa en rutin när det gäller träning

Natt.

Tankar blir så simpla när de avslöjas för andra.

Det är bäst att de stannar i sitt silvertrådstillstånd om de kan. Vi borde förlika oss med att vi bara har gemensamma punkter och, ibland, men o så sällan, gemensamma banor. Inte mer.

Bok: Hembiträdet.

Läste nyss ut en av biblioteksböckerna jag lånade igår. "Hembiträdet" av Marie Hermanson. För en sammanfattning av vad den handlar om och liknande kan ni faktiskt googla på det, sämre är ni inte. ;]

Måste dock säga att en recension jag läste av Ella Andrén (åh, okej era latmaskar, här är länken: http://dagensbok.com/index.asp?id=1399) bara bevisar att hon inte förstår den. Eller så ser jag boken på ett sätt som inte ens författaren avser. För jag känner igen mig. Inte i det sakliga, inte i själva mordhistorian (för om det är det man tycker är det ledande i boken tycker jag att man missuppfattar den). "Medioker mordhistoria"... Jovisst, om man ser det som endast en mordhistoria. För mig är den mer. Den är en förunderlig källa till igenkännande och beklämmande insikter om karaktärerna, som har flera motsvarigheter i verkligheten, trots att vi kanske vill intala oss att de är mindre framträdande här. Hennes vandring i Området och den senare mannens trädgårdsvanring är fascinerande, särskilt för mig som har en sådan fallenhet för att göra likadant. Det kan sammanfattas som en grådaskig verklighetsflykt till förmån för tyst iakttagande, dagdrömmande och ett oförklarligt beroendeförhållande.

Efter de andra två böckerna jag lånade blir det att försöka få tag på boken "Mig äger ingen" av Åsa Linderborg. Tittade runt på Veckorevyns hemsida och läste om den boken under boktips av Ebba von Sydow (som jag tyvärr börjar tycka riktigt bra om, hon verkar i vilket fall vara en drivande och intelligent tjej, om än lite kylig ... ja, nästan kall), och råkade senare hitta ett tips om samma bok när jag surfade runt någon annanstans (en bekants blogg, har jag för mig). Då måste man läsa den, helt enkelt. För mig är det bara så.

Datoruppdatering.

Underbart, underbart! Äntligen så kan jag ansluta till vårt trådlösa Internet med min laptop. Det är förunderligt befriande. Vem vet, det kanske till och med blir mer bloggande from now on för min del. ^.^

Tävlingstips.

Hm... Sitter och funderar på om jag ska tipsa om några sidor där det är tävlingar mer eller mindre varje dag nu i sommar. Antagligen är det ju inte en enda av er som läser som bryr sig, so what's the harm in that?

http://www.veckorevyn.com/
http://www.plazakvinna.com/
http://www.cosmopolitan.se/start/ (fast där tävlar aldrig jag, eftersom jag blir avskräckt när tävlingarna Alltid kräver motiveringar - jag är riktigt dålig på motiveringar :P)

... Och för den som vill ha mer klassiska priser så finns alltid http://www.hemmetsjournal.se/

Några små tips från mig till er på vägen ut i tävlingsdjungeln:
+ Läs ALLTID igenom tävlingsreglerna, även om det är riktigt tråkigt ibland! De här sidorna som jag tipsat om har inga catches, men det finns så jävla många som lägger in ett litet "sms;a sedan svaret dit och dit" eller "tävlingen innebär ett förpliktande att köpa två stycken videofilmer från den och den sidan" eller så har tävlingen en hög åldersgräns vilket gör att ni inte har en chans att vinna/inte kan bruka ert pris om ni faktiskt vinner.

+ Läs igenom själva tävlingsinstruktionerna ordentligt, ni kan missa ett viktigt steg eller viktig information som gör att tiden ni lägger ner på att tävla är helt bortkastad.

+ Kolla utgångstiden! (alltså hur länge tävlingen håller på)

+ Om ni tävlar om ett klädesplagg, informera alltid om storlek (förutom om det redan står att det ex är strl 36 de har).

+ En sak till man ska kolla om man tävlar om en hotellvistelse/evenemangsbiljetter/resturangbesök och liknande - kolla om resan dit ingår. Det är, tyvärr, ofta i Stockholm (i de tävlingarna jag tävlar i, i vilket fall) eller mitt ute på vischan.

+ Skicka inte in fler tävlingsbidrag än ett om det inte uttryckligen står att det är okej. Det är så onödigt att chansa, och det är dessutom lite fult. Tänk fair game!

+ Ett bra tips är däremot att fråga en vän eller partner om man får tävla i hans eller hennes namn. Om man har personens medgivande, så antar jag att man kan tänka på det som någon slags fullmakt. Hur ni löser det om han eller hon vinner är helt upp till er (jag får tävla i pojkvännens namn om småsaker och saker som jag verkligen vill ha, och hur vi löser det om jag vinner är rätt lätt, eftersom det jag tävlar om är saker han inte vill ha (för det mesta) ^.^).

+ Tävla inte på utländska sidor. Just don't, om du inte är 1) 100% säker på att det inte finns någon catch, 2) 100% säker på att de levererar priserna till Sverige (annars, what's the point?) eller 3) det är en internationell tävling (designtävling, modelltävling, novelltävling eller liknande) där det är meningen att de tävlande ska vara från olika länder.


Sist så tänkte jag ge er länken till den bästa svenska sidan som samlar tävlingar: http://www.blienvinnare.com/

[De flesta av de tävlingar som det annonseras om på den sidan (med bilder och liknande, alltså) har ofta catches. Se upp med det. Det gäller förresten ofta rent generellt, tyvärr. Men att klicka och kolla skadar aldrig. ]

Det finns ofta intressanta saker under varje kategori, så döm inte i förväg bort exempelvis "Hem". Tro mig. Även om utgångsdatumen ibland kan vara fel, och tävlingen ibland kan vara lite annorlunda än vad som beskrivs, och det finns en hel del fel rent allmänt, så kickar den här sidan ass.

Vinsträkning.

Jag har börjat så smått med att tävla i små tävlingar på nätet igen, eftersom jag fick en vinst från mitt förra "tävlingsryck" nu i dagarna. Jag vann en filt och två kuddfodral, ganska fina. Jag mår så bra av att få sådana små överraskningar ibland. ^.^ För det mesta deltar jag i tävlingen och sen glömmer jag allt om den.

När vinsten kom började jag och Christopher diskutera mina vinster, och jag började göra en lista på vad jag egentligen har vunnit. Men listan blir för kort, jag glömmer vinster ifrån flera år!

Någon som kan hjälpa mig med vad jag missat?

Det här har jag kommit på:

LotR-poster och ring
Någon barnfilm som jag gav Erik
Legally Blond 2
Jennifer Lopez-singel
Presentkort på skivor på Åhléns á 200 kronor
En parfym (Naomi Campbells Cat deluxe)
LdB-lotion
Tomas Russiak-T-shirt
The Rasmus-konsertbiljetter
Biobiljetter
En ryggsäck (med radioapsmotiv, som jag gav till Erik sen)
En kokbok ("Vinterkalas")
En korsett
Biljett till "Storstadsljus" på Göteborgs Stadsteater
Två kuddfodral + filt

Tysklandssvammel.

Sitter just nu i lobbyn på vårt hotell i Tyskland. Hotel Loev heter det, det ligger på Rügen. Tänkte mest göra en liten uppdatering och skriva det så att jag själv minns. Idag har vi åkt väldigt många turisttåg, gått på ett museum och tittat på ett jaktslott (och gått uppför världens läskigaste trappor). Inte så särskilt intressant.

Midsommarkvällen var desto mer intressant. Sofia och Simon hade grillfest i hans föräldrars hus i Lerum, och det var väldigt, väldigt trevligt. Sofia, din sillröra var riktigt god! Tack för en riktigt bra midsommar! Hoppas Sofi får tillbaka sina tuggummin. ;]

Jag kommer hem den tredje eller den fjärde, vi får väl se. Jag hoppas på att jag äntligen får se Berlin.

1000-jubiléum.

1000 besökare. Grattis, grattis till mig.

Jag gick och tittade efter studentpresenter idag och vad ser jag när jag går in på Akademibokhandeln? En kille i Freak Kitchen tröja medan jag lyssnade på Appetizer (av Freak Kitchen). Och jag blev så glad. ^.^ Kunde inte sluta le på flera minuter. Det är så trevligt med sådana småsaker...

Dygnat.

Nostalgikväll - natt och morgon.

Godnatt.

Dygning?

Jag är fortfarande vaken, har inte gått och lagt mig än. :P Blir att dygna allt, och inte hade jag planerat det. Jag fastade vid datorn, vid ett trevligt och även till en viss del allvarligt och välbehövligt (om än väldigt sent [två år + försent]) samtal med Jonaz över MSN.

Metaltown alltså... Det lockar mig verkligen att gå på lördagen! Så jävla bra band. Måste kolla planerna med Christopher, när han har sina lediga veckor och så. Fast jag vet inte, jag kanske vill gå i vilket fall... Nej, jag tror inte det. Har ingen vän här som är så pepp på att gå, så vi får väl se. Men In Flames, Opeth, Dark Tranquilliy, Amon Amarth, Killswitch Engage (de spelar visserligen på fredagen, men ändå) + lite nostalgi o.s.v... Vill, vill, vill!

Lite levnadsglöd finns kvar på annat än uthållig kärlek, det känner jag! I can still get a high of life.

Studentångest av ett annat slag.

Jag känner hur livet bara glider ur händerna på mig.
Sedan påminner jag mig om verkligheten, och glömmer att se det viktiga.

Jag har suttit och funderat här ikväll, och jag tror att en sak jag hörde på min student var så jävla sann, så det är sorgligt. En sak Linnea sa sådär halvt till mig. Jag förundrades över att de första typ sex-sju kommentarerna i min studentmössa handlade om mitt utseende på ett eller annat sätt, och det sa jag, och då sa Linnea något i stil med "ja, om man är tråkig så är det det folk får skriva om" (med den innebörden, kommer absolut inte ihåg exakt vad hon sa). Och det är så grymt sant att det gör ont. Ja, det gör ont.
Det gör inte ont för att hon sa det på något sätt. Jag tog det fan inte som en förolämpning, nejnej. Bara en ironisk kommentar. ^.^ Men jävlar, det är sant. På ett eller annat sätt.
Nu är det dags att rycka upp sig, nu när målen är suddiga och luddiga. Vad kan jag annars göra?

Euforisk student.

Jag har precis kommit hem från studentfesten, och jag har nu dygnat rätt rejält. Fåglarna sjöng när jag kom hem. ^.^

Helt sjukt underbart. Skön dans hela natten, trots mina skor (som inte är så användarvänliga, men jag var kvar på dansgolvet in i det allra sista, när det stängde av musien, tände och insinuerade att de stängde nu).

Sjukt underbart. Goda drinkar, lite shots, Enter Sandman, och sjukt många andra sköna låtar, men den var den jag reagerade mest på, för det var så SKÖNT när den kom. Lite REJÄL musik. Och man bara står där och älskar alla. Älskar.

Nu blir det att dricka vatten och sova, sova och åter sova. Jag ska sova, tills jag absolut inte kan sova längre.

Jag måste dock erkänna (eller kanske påpeka?) att det inte är lika trevligt att komma hem efter en sådan fest ensam. Jag skulle ge jävligt mycket för att ha älsklingen här nu. Men lumpen låter sig ej mutas, trots en ung flicka som just tagit studenten behöver och högt eftertraktar sällskap i sängen.
Men, ensam är jag i sängen, och sova skall jag. God natt, det blir fan en bättre beskrivning av studenten när jag inte är lika euforisk. Jag älskar er alla (men jag Älskar dig mest).

JAG TAR STUDENTEN

Jävlar. Jag tar studenten imorgon. JAG tar studenten imorgon. Jag tar STUDENTEN imorgon! Helt jävla overkligt. Och just nu är jag så nervös.

Vad har jag glömt? Vad kommer jag att glömma? Jag ska locka håret imorgon. Jag kan inte locka mitt hår. Hur kommer det att gå?

Det viktigaste är inte hur jag ser ut, det är hur det KÄNNS. Och det KÄNNS som att det här faktiskt kommer att bli en av de lyckligaste dagarna i mitt liv.

Upp klockan fem imorgon. Minst. Shit... Läskigt. Och nu ska jag faktiskt gå och lägga mig. För att kunna sova lite inför imorgon.

Imorgon är en stor dag.

Just a memo. (inte att misstolka)

Och jag måste bara säga, att var jag än är, vad jag än gör, och vad jag än ÄR, så kommer jag fan fortfarande att bry mig lika mycket om vilken låt jag förlorade oskulden till.

Fördröjt. En tidig torsdagsmorgon framför SVT med historieföreläsare.

Upp till kamp!

Jag har ingen heder att bevara.
Inget motiv, ingen ställning, ingen oskuld att försvara.

Alla är skyldiga, bara upp till kamp!

Inga feltramp.
Vi är dyrbara.
En ovanlighet, ej en annuitet, en bristvara.

Vi har ingen heder att försvara.

En känslosam debatt.

Jag måste, jag bara måste få ur mig sanningar om mig själv.

Jag lider och saknar fortfarande mitt liv innan den helomvändning vid årsskiftet mellan 2005 /2006. Det är en tagg i hjärtat, en sorg i bröstet, ett mörkt hål i centrum och mörka skuggor i utkanten. Det är ångest, det är ensamhet, det känns som ett missbruk av ren frihet.

Men det liv jag har fått är ändå underbart, för skillnader mellan nu och då som är till fördel för nu är flera. Många fler än vad då har att hålla på nu.

Ett aktivt val om inaktivitet, är det ett val, eller är det att avstå från val?

På något sätt sökte jag vardaglighet, som jag nu försöker slå mig ur, men jag vet verkligen inte hur. Utan att förlora det jag har. Målen blir överskuggade av mönster och brist på tro.

Du är min vardagsromantik, och jag vill inte ha det på något annat sätt.

Det är du som gör allting svårt nu. Ett liv man en gång hade är borta för alltid, men det är inte allt. Möjligheterna. Kontakterna. Tankarna. Önskningarna. Jag är det nu levande beviset.

Jag skäms över det jag är, jag har tappat så mycket.
Jag har tappat tilltro, jag har tappat "jävlar anamma".
Jag har tappat själen, jag har tappat det "ej klädsamma".
Ett steg till, och jag har ingen passion. Inget livsmotiv. Hela jag kommer snart att tappa "säker" från osäker och bara bli "0".
Helt nollställd...

Den "positiva dagen"

Jag tänkte skriva för att göra Sofia lite glad (eller i alla fall tillfredsställa hennes bloggläsar-behov en aning). So here it goes:

Idag skulle då ha varit min "positiva dag", eftersom jag har varit så himla negativ och nere på sista tiden. Jag tror faktiskt att det är Sofia som har fått stå ut mest, eftersom hon har lyssnat på mig mest. Förlåt, Sofia! Du måste vara mäkta trött på mig nu. :P

Min "positiva dag" har dock inte varit så positiv, trots allt. Men jag har gjort mycket. Var i Kungsbacka imorse för att kolla på en vit klänning jag sett innan, men den såg inte bra ut på. Räknade matte på vägen dit och in till stan. Sedan blev det Kina-lektion, som var intressant. Jag har faktiskt lärt mig mycket, trots att jag inte ska göra provet... Det känns faktiskt som att jag kan koncentrera mig mer på att ta in det han säger, istället för att försöka skriva ner allt han säger och inte missa något. Så nu får jag större förståelse, men mindre papegoja-kunskap, vilket är positivt. Efter det hade vi ett "inför studenten"-möte för alla treor. Lottade ordningen, sjöng stundentsången och farbror polisen informerade om regler. ^.^ Det var en riktigt härlig stämning. En försmak av studenten, kändes det som... Det fick allt annat, det sista man har kvar, att verka mindre viktigt. Hur mycket större är egentligen glädjen över ett MVG i Matematik C än ett VG? Det vet jag faktiskt inte. Något säger mig att det blir det senare, men det orsakar inte världens panik just nu. Folk som kan Matematik C eller högre får gärna komma och hjälpa. ^.^

Testade att sminka mig inför balen innan, men det går inte. Det blir för vardagligt när jag gör det, eftersom jag mest har sånt smink och för att jag är dålig på smink överhuvudtaget. Ska kolla med några vänner om det har tid att komma och hjälpa mig på fredag (vänner som inte ska på balen och därför inte har eget smink att oroa sig för). Dock växer sminkkunniga vänner inte på träd. Sara är väl den jag gärna tar hit i så fall, även om inte hon är ett proffs, direkt... Mer så att jag litar på henne. Några andra frivilliga?

Visst har det varit fint väder idag? Jag har suttit ute och solat nu på eftermiddagen, men det tar lång tid för mig att bli brun. Det vet jag om, så jag satt mest bara och njöt av solen utan agenda.

Sönderfall: planer och sjukdom.

Jag mår sämre och sämre nu. Det är fan inte alls roligt. Jag tror att min kropp hämnas för att jag i måndags, när jag kom tidigt till skolan och hängde med Patrik i några timmar, sa att jag tycker om att vara sjuk. Vilket jag gör, under vissa förutsättningar. Så nu ska min kropp tydligen bevisa att jag hade fel. Jag såg ju fram emot de här fem dagarna som kommer. Christopher är här då, vi hade planer, men nu har i princip varenda en fallit sönder, vilket gör det hela ännu värre.

Jag ska gå upp och hämta ett glas mjölk, te gör att min hals bara blir värre.

Jag tycker inte om mitt liv just nu.

Kluven i hårfrågan, och då menar jag inte topparna (although...).

Blev en impulstoning idag. Gick egentligen dit bara för att kolla pris och tider, men när jag sa att jag ville tona det så fort som möjligt så frågade de om jag ville göra det direkt, och så blev det. Frågan är om jag blev nöjd? Jag tycker att det är ganska fint, men det är absolut inte som jag ville ha det. Jag ville bara jämna ut färgen (skillnaden mellan det färgade och min naturliga hårfärg, var ungefär 50-50 nämligen) på det bästa sättet. Själva grejen är ju att jag vill ha min naturliga hårfärg. Men så blev det fan inte. Så nu får jag börja om från början med att låta håret växa ut och leva med utväxten. De sa att toningen skulle gå ur så pass att det skulle bli nära min naturliga hårfärg efter ett litet tag. Jag ger det tre veckor, om det ser likadant ut då så ska jag fan gå dit och säga vad jag tycker. Men nej, för det kan jag inte...

Färgen är trots allt fin... Så jag borde vara glad. :] Argh, min jävla splittring...

Jag börjar verkligen hata frisörer av hela mitt hjärta. Har bara haft dåliga erfarenheter på tre-fyra år, om man bortser från TIGI-visningen, där frisören var en kille från London som var urtrevlig och trygg. Han klippte ju mitt riktigt långa hår (till svanken) kort (till hakan, ungefär), och fick mig trots allt lugn. Jag älskade mitt långa hår, och ändå fick jag inte panik när han klippte av det. Det är faktiskt impressive. Jag vill åka till honom i London och fixa håret istället!

Student - och balångest

Exakt en månad till studenten... Wow. Nu är det bråttom, bråttom, bråttom med allt. Klänning, skor, smink, inbjudningar och så vidare. Jag köpte inbjudningskort idag, dock. :] De var rätt så söta, med lite sommarblommor på. Det är dock lite deprimerande dessutom, eftersom jag inte har alls många att bjuda in till studentmottagningen. Några i Löddeköping, min farbror (som antagligen inte kommer), farmor och farfar, Susanna m. familj, Sara, Christophers föräldrar (som antagligen inte kan komma) och sen är det väl slut. Ska kolla med lite folk på Hvitfeldtska om de vill komma ner till när jag springer ut och några tjejer från nian, men de får inga officiella inbjudningar. Så jag har en ganska liten krets som kommer att komma, vilket faktiskt får mig att känna mig lite misslyckad. ^.^

Sen inte att tala om inför balen på nästa fredag... Har ingen aning om vad fan jag ska göra med håret eller någonting, jag är helt obeslutsam. Eller nej, det var fel ord... Jag har totalpanik, nu när jag har tittat runt lite på nätet. Jag är verkligen inte tjejig, och kan inte ett skit om uppsättningar, eller ens om hårspray och sånt. Jag kan inte platta håret (fast jag har iofs inte försökt). Men locka håret kan jag i alla fall inte, det har jag bevis på! Balen verkar bara mer och mer skrämmande, och mindre och mindre rolig ju närmare den kommer. Jag hade velat fixa frisyren hos en frisör, och bli sminkad, men jag kunde bara inte fråga mamma om det (när hon betalar så himla mycket för mig) och jag kan inte lägga ner 1000 kr på det själv. Det är helt omöjligt. Dessutom ska ingen av de jag hänger med fixa hår och smink hos en frisör/sminkös, så jag faller, som alltid, för grupptrycket. Nej, usch, jag vill inte gå på bal längre. Jag vill inte.

Som sagt: misslyckad.

Gäst hos pojkvännens föräldrar.

Jag är just nu i Älmhult, hos Christophers föräldrar. Utan Christopher. Det gick nämligen inga tåg så tidigt att jag kunde komma till Eksjö i tid för besöksdagen, så jag åkte ner till hans föräldrar för att åka dit med dem imorgon bitti. Jag trodde att det skulle bli rätt awkward, men det känns helt okej. Det är kanske t.o.m. lite lättare att vara normal när Christopher inte är här, på något sätt. :P Annars blir det att jag mest tyr mig till Christopher.

Nu är jag jättehungrig, och det håller på att grillas. Tror det är klart snart, och det luktar härligt. :] Har förresten städat lite också. [Om du inte har räknat med att jag ska göra det, Christopher, så tänker du inte speciellt långt. ;]

Picknick i Slottsskogen

Jag, Louise och Sofia gav oss ut bortom Schillerskas tegelväggar idag, ut till solskenet (och tyvärr blåsten) i Slottsskogen. Där tog vi oss en picknick. Ett urval av samtalsämnen? Psykvårdens brister på Östra, vapenförråd och cocktailtomater. Nu blir ni nyfikna, huh?

On the sunny side of the Slottsskog (...eller i alla fall den blåsigaste).

Louise, som njuter av vårsolen och rampljuset. ;]

Sofia, som njuter av vårsolen (men kanske inte lika mycket av vårblåsten?).

Well, man måste ju faktiskt bara vara glad ibland. (betona det som ni vill)

Likgiltig.

Magont här.

Visst ja, psykologiprovet gick inte bra. Men jag har ingen ångest för det. Varför? Det vet jag inte.

Stresspluggning, ironiskt nog.

Ooops. Inte så mycket pluggning på G här, trots att vi har ett psykologiprov imorgon eftermiddag. På stress i psykologisk och neurofysiologisk belysning. Jag har läst igenom häftet några gånger till, men det är faktiskt väldigt tråkigt. Jag vet dessutom inte riktigt vad jag ska fokusera på, vilket är ett stort problem för mig. Jag behöver veta vilka områden som är viktigast, för det får mig på något sätt att koncentrera mig i högre grad.

Man kan fråga sig varför i helvete jag sitter och skriver om att jag inte pluggar, istället för att plugga. I have no good answers for you. Eller jo, det står i mitt psykologihäfte: jag är beroende av mitt sociala nätverk när jag handskas med stress (tjejer är mer beroende av sociala nätverk än killar är), därför skriver jag om det här: jag ältar helt enkelt problemet istället för att ta itu med det.

Hej då.

Fotskada utan vedergällning.

Idag på Centralstationen, efter att Christophers tåg åkt, så ställde en man sin väska på min fot när jag gick på Kungsbackapendeln. Jag flyttade snabbt på foten, men vad gör jag sen, innan jag går och sätter mig? Jag ber om ursäkt! Det var fan droppen. Man kan inte vara hur svensk och PK som helst, för helvete. Jag tror jag måste lära mig att ge folk som gör sånt en sur blick, i alla fall. Någon som vill hjälpa mig att träna?

Jag utfärdar härmed en varning för känsliga modebloggshatare.

Jag sitter just nu och funderar på vad jag ska ha på mig. Jag vill se vårig ut, vi får väl se om jag lyckas. Just nu funderar jag på less is more vilket är den teorin jag till slut följde (dvs den vänstra bilden). Jag ska inte börja modeblogga, jag vet att folk är väldigt trötta på sådant nu. Men det är trots allt min blogg, so I rule. Därför kanske det kommer liknande inlägg igen, om jag har tråkigt.

Fel, minne och gott te.

Jag har haft en påträngande känsla av att jag har gjort något fel idag. Inte något obestämt, svävande fel, utan något påtagligt, men jag kan för mitt liv inte komma ihåg vad det var. It sucks, för det var något som jag sa/gjorde i skolan, tror jag. Det enda jag vill ha fram till studenten är en fortsatt trygg och stabil situation, ingen dramatik. Jag har aldrig varit bra på vänskapsrelationer med andra tjejer. Det känns alltid som att jag faktiskt är lite fel, allmänt. Särskilt när man ses en stor del av ens vakna tillstånd, större delen av veckan. Jag har rätt dålig historik där, men sexan var väl ändå värst, när jag i princip var ensam (i alla fall i gemenskapen i min årskurs) halva året. Dock var det halvt om halvt mitt eget val. Halvt var det väl någon slags hormoniell obalans som skapade en känsla av utanförskap hos mig (Det är faktiskt så i tonåren: tänk på det! Det borde jag ha gjort. ), vilket gjorde att jag hellre än att långsamt utelutas valde att hålla mig undan själv, och halvt var det helt enkelt så att mina närmaste vänner inte riktigt ville ha med mig längre, vi växte ifrån varandra, vi var för olika, eller dylikt.

När det gäller minne, förresten: Det var som precis innan jag gick ner till datorn. Jag satt vid köksbordet och läste tidningen, när mamma helt plötsligt frågade något i stil med "Ska du inte ha teet, eller?". Jag stirrar på henne och förstår avsolut inte vad hon menar. Då är hon mer tydlig och förklarar att vattnet som jag värmde fortfarande står i micron. Jag är fortfarande rena typexemplet av förvirring, och kan för mitt liv inte komma ihåg att jag ens värmt något vatten. Vilket jag sedan (mycket, mycket vagt!) erinrade mig att jag faktiskt gjort tio minuter innan, eftersom jag till slut kom ihåg att jag slagit in siffrorna 124 (standardtiden när jag värmer tevatten i en kopp i micron). Då blev jag nästan lite orolig. :P Men teét är väldigt gott! (det heter "you name it")

Regnbågsjakt.

Imorse när jag lämnade huset vid halv elva var vädret vackert. Lite kyligt, visst, men riktigt soligt och fint. Efter skolan, och efter att jag ätit lite, köpt räkchips och ansiktsmasker att lägga hemma (do not judge what you do not understand!) gav jag mig ut på bokjakt. Lämnade först tillbaka en bok (60 kr i skuld, men det var inte mitt fel), valde en bok om ett 18-årigt förhållande som är inne i en kris och rättade till felet som gjorde att jag inte får några påminnelser om böcker som är försenade (de hade stavat min mailadress med tre n). Sedan åkte jag ut till biblioteket i/på Guldheden för att låna en bok om dödshjälp. Jag har aldrig varit där förut, det såg rätt så deprimerande ut faktiskt. Åkte därefter till Mölndal, där jag besökte mitt tredje bibliotek för dagen, och lånade min andra bok om dödshjälp. När jag gick ut lyste/lös solen för fullt, men samtidigt regnade det. Ganska stora droppar, t.om. Så, naturligtvis (för mig i alla fall) började jag diskret se mig om efter regnbågen, för att inte folk skulle stirra på mig och undra varför en nittonårig tjej står och stirrar rakt upp i himlen när det regnar så. Och, hör och häpna: jag hittade ingen regnbåge! Först accepterar jag det faktumet och fortsätter gå, men sedan övertygar jag mig själv om att jag struntar totalt i vad folk tycker. Jag stannar, koncentrerar mig och letar målmedvetet efter regnbågen. Och, tack och lov, jag hittar den. Den var väldigt svag trots att det var mycket regn och sol, men den var där i alla fall, framför ett väldigt mörkt regnmoln som gjorde det svårare att se den.

Jag funderar på om jag borde lära mig någonting för livet av det här, men jag vet inte riktigt om det var ett sådant ögonblick. Jag får väl vänta och se om jag kommer att tänka tillbaka på det någon gång i mitt liv. Just nu så håller jag på såhär: letar efter tecken och insikter i allt som händer mig, i allt som jag tänker. Någonstans måste det ju finnas en ledtråd. En ledtråd till vad jag borde vara

What to do, who to be,
who to meet, what to see.

Eller nåt.

Figaros bröllop

Jag kom precis hem från Artisten, operan var riktigt bra. Alla var väldigt duktiga! Elisabeth är fortfarande min favorit, och gillade även Elias speciellt. Rollen passar honom så bra. :] Well, well, jag är riktigt trött, så jag ska nog gå och lägga mig nu. Måste bara göra en lista på saker jag måste ta med mig till Christopher imorgon... Jag har bara kommit på skolsaker och laptopen än så länge, men det ska väl inte vara så mycket mer viktigt. :P Godnatt!

Visit på Hvitfeldtska

Efter skolan idag begav jag mig till Hvitfeldtska för att hälsa på folk i min gamla klass. Jag saknar dem. :] Men först gick jag till receptionen på Hvitfeldtska och bokade biljetter till mig och mamma till Figaros bröllop (en opera som min gamla klass och parallellklassen sätter upp som Sceniskt musikprojekt) på Artisten. Kl. 19.00.
Efter det gick jag ner till ghettot och hittade bl.a. Karin där. De hade precis lastat in en massa kulisser som skulle transporteras till Artisten. Sedan var det av till Södra Aulan. Där var repetitionerna inför operan i full gång, så jag satt och tittade i några timmar. Ska bli väldigt roligt att se hela imorgon. Kändes rätt bra att se lite innan, eftersom det ger lite "behind the scenes-känsla" när man ser den på riktigt sedan. Dessutom fick jag lite av handlingen förklarat för mig, vilket innebär att det blir lättare att hänga med imorgon. :P
Många var riktigt bra. Elisabeth förvånade mig, hon har en väldigt fin, vacker röst, inte riktigt den vanliga, starka operarösten, lite annorlunda, och väldigt behaglig att lyssna på. Jag har inte hört henne sjunga riktigt innan, var väl därför jag blev så påverkad av just hennes röst. :]

Vi fick studentmössorna idag, dessutom. Uppsalamodellen ser ut som en tågkonduktörsmössa, som vissa sa redan när vi beställde, men vad fan, det är en dag. Man har råd att se skum ut i en dag. ;] Vi får väl ha den på sne, vi som valde den.

Självkritik of the highest order. Eller inte.

Jag satt och läste Sofias blogg igår, och stötte på ett inlägg om fjortisar som hon skrev. Det fick mig att fundera på när min period egentligen var... Jag själv tycker att det var i sexan och sjuan. De flesta skulle nog säga att det var i åttan och nian, dock, även om jag ser åttan, nian (+ ettan i gymnasiet) som den bästa perioden i mitt liv. Den perioden förknippar jag med att jag var självständig, jag kände mig speciell, men samtidigt var det den perioden då jag har mådde som sämst i hela mitt liv. Det är väl helt enkelt nya ideal som påverkade den skumma omständigheten. Helt sjukt... Men jag har definitivt romantiserat den perioden.

Bild ett: Tagen av Louise, som antagligen var den personen som påverkade mig i min "riktiga" fjortisperiod mest, enligt mig.
Bild 2: Allt det var det hon som skrev, jag har tack och lov aldrig använt mig av ett sånt helvetesspråk. :P Hatar att vissa skriver så...
Här har vi bilder mellan åttan och sommaren inför ettan i gymnasiet.
Bild 3: Skitbild tagen av webcam

Bild 4: Bild tagen av Denise, min kusin, som jag saknar hemskt mycket. Hon är inlagd på en anstalt sedan ca två år tillbaka efter att hon bröt ihop totalt, och jag har inte kunnat träffa henne eftersom hon inte vill träffa någon förutom familjen, i princip. Aspergers syndrom, ska det tydligen vara. Skickat två brev till henne, men inte fått svar. Känner mig helt hjälplös.

Bild 5: UKM riksfinal

Så: vilken bild är värst, tycker ni? I fjortisavseende, menar jag. Vill se vad folk egentligen tycker. (Jag vet att det är en korkad fråga, men jag vill bara veta vad folk anser vara mest fjortis nuförtiden. Har inte så mycket annat att göra just nu. )

Högskoleprov på G.

Nu på lördag är det dags för högskoleprovet igen, sista gången för min del, antagligen. Kan nog inte få ett bättre resultat. Tror det kommer att bli samma som förra gången/sämre den här gången. Enligt Sara så får man statistiskt sätt bäst resultat den tredje gången man gör det, och det här blir min fjärde. För er som är intresserade, och som kanske vill känna er smartare än jag, så har jag fått 1.2 (första gången) 1.4 (andra gången) och 1.6 (tredje gången). Ska göra det på Humanisten i Sal:Lokal C 361+363. Någon mer som ska det? Förutom Susanna, då, för det vet jag redan. :] Sara ska vara i samma byggnad, men jag kommer inte ihåg vilken sal som gällde för henne, dock. Mysigt att det finns folk jag känner där. Förra gången jag gjorde det i Göteborg träffade jag Johan där, det var väl lite kul det med. Brukar alltid bli att man träffar någon man känner/känner till på högskoleproven.
Första högskoleprovet gjorde jag i Älmhult, andra i Göteborg, tredje i Älmhult. Men Christopher gjorde det inte den sista gången i Älmhult. Han skulle ha gjort det, men det var en workshop i brasiliansk jujitsu (kan inte stava till det) eller något liknande som han verkligen ville gå på, så han gick på det istället, efter att jag övertygat honom om att jag kunde göra provet ensam, och inte skulle ta illa upp om han gick på workshopen istället.

Måste fan komma ihåg att ta med mig linjal i år. Glömmer alltid det. Jag ska dessutom tänka tiodubbelt så många gånger på att mobilen ska av inför varje delprov. Jag har lärt mig från den gången jag glömde stänga av den inför mattedelen och hade ångest under hela det delprovet. Det var verkligen läskigt. Försökte få folk att absolut inte ringa med ren viljekraft, även om jag är övertygad om att det inte fungerar. ^.^ Kändes bättre att göra så, i alla fall. :P

Småbesvär med samvetet.

Jag har dåligt samvete. Idag på rasten på rättskunskapen så pratade vi lite grann om redovisningen av projektarbetet och opponentskapet på måndag. Då var det en tjej där som berättade att hon hade gjort ett fel i sitt arbete, hon visste inte att man skulle använda fotnötter (helvete vad fel det ser ut, men tydligen ska det heta så, inte fotnoter). Jag förstod inte alls hur hon menade, för jag ser det som helt självklart att man ska referera till källorna löpande i texten, inte bara redovisa källorna i slutet av arbetet. Men det var just det felet hon hade gjort. Därför var jag riktigt okänslig, men det märkte jag först efteråt när jag förstod vad det var för fel som hon hade gjort. Jag såg alldeles för sent att hon blev berörd (nedstämd/uppskrämd/upprörd) av det jag sa. Å andra sidan är tjejen riktigt irriterande, men det hjälper fan inte.

Studentbalen.

Imorgon och i övermorgon börjar biljetterna till balen säljas. Klockan 19.30 den 9:e maj. Verkligen helt totalt underbart, men samtidigt ångestframkallande, eftersom jag inte har koll på hur det kommer att bli. Christopher kan i alla fall inte gå med mig. Jag får helt enkelt gå ensam. Eller någon som ställer upp? Jag vet helt enkelt inte riktigt hur skambelagt det är att gå på balen utan date nuförtiden. ^.^Men klänningen är i alla fall fixad, om man bortser från att den måste sys in (minnesanteckning för mig själv: kolla upp sömmerska i Göteborg).

shesmovedon av Porcupine Tree

Ja, jag vet att jag gav några löften som jag inte riktigt har efterlevt nu på kvällen, men bättre sent än aldrig som någon okänd sa, och som nu citeras i hela världen.

Jag fick ett efterlängtat samtal nu på kvällen från en mycket trött gruppchef i tjänst. Han hade tydligen ett möte vid tio ikväll, där han skulle få veta om det skulle bli visitation. Om det skulle bli det, skulle han gå runt till hela kompaniet och informera dem. Det är mellan 150 och 200 personer. Efter det skulle han antagligen inte heller kunna sova, eftersom några i hans grupp var ute och söp för att en kille fyllde år. Jag tycker synd om honom. Han var dödstrött redan när jag pratade med honom vid halv nio. Han fungerar inte så bra när han har sömnbrist, och vad värre är så måste han ta igen den sömnbristen helt innan han mår bra. Det brukar ta hela helgen. Sedan är han tillbaka i dåliga sömnrutiner i lumpen, och så fortsätter det. En himla ond cirkel, måste jag säga. Jag däremot tar ofta inte igen sömnbrister. Om jag sover normala åtta-nio timmar nästa natt blir det bra, trots att jag bara sov två natten innan. Jag vet inte riktigt vad som är bäst i slutändan (för hälsan alltså), hans sömnbehov eller mitt. Just nu är jag dock väldigt trött, men sov ändå bra igår natt. Somnade vid ett, sov till nio, så det var helt acceptabelt. Kanske har varit en ansträngande dag.

Det var en modevisning på Schillerska idag som jag och Julia satt och tittade på, sådär appropå ingenting. Det påminde mig på ett sätt om framtiden. Jag tänkte på att om någon skulle fråga mig om mitt drömjobb, skulle svaret ironiskt nog bli att jag inte hade något, eftersom det inte går att uppnå. Men det heter ju drömjobb, så varför skulle jag då inte kunna erkänna vad jag vill, på grund av att det inte är möjligt? Helt sjukt. Jag är helt körd ibland. Det är korkat att vara för förnuftig.

Sammanfattning 27 + 28 mars - Köpenhamn-Malmö

För rättvisans skull tar vi en snabb sammanfattning av de resterande två dagarna också: gick upp, åt frukost, packade, gick ut på Ströget för att titta på den vita blusen jag lagt märke till igen. Jag tyckte om den på, så vi köpte den. På vägen tillbaka till hotellet tittade vi in i några skoaffärer och hittade ett par "rejäla skor" (inte mitt ordval) till mig. Sedan gick vi till stationen, åkte till Malmö, åkte till mrofar, lämnade saker, åt (laxplanka för min del), umgicks med morfar, sov.

Gick upp, åt frukost, tog det lugnt, åt lunch inne i Malmö, tog det lugnt, åkte hem med tåget (Jag såg på en film som hette Trapped på vägen hem. Den var okej. ) Kom hem, ringde Sofia, sedan pratade jag med Christopher, sov.

That's it.

Sammanfattning 26 mars - Köpenhamn

Gick upp vid åttatiden, gjorde oss iordning och åt frukost. Frukosten på hotellet (Astoria) var helt okej, lite småroliga saker med (ex. nudlar), men mycket gott. Blev mycket sockrigt den här morgonen. ^.^ Efter det gick vi ut tittade in på turistinformationen, och lade märke till ett musikmuseum som vi tänkte besöka senare. Men först begav vi oss ut på jakt efter Den Sorte Diamant, det kungliga biblioteket. Den första byggnaden vi hittade som var svart, som vi trodde var biblioteket, var nationalbanken. Lite fel. Men sedan tog det inte lång stund tills vi hittade det. Jag tog ingen bild, men det var rätt coolt både invärtes och utvärtes, och mycket folk. Det var riktigt kallt och blåsigt, och jag tog inte med mig halsduk och glömde mössan på hotellet (jag som har öron som är hemskt känsliga för kyla). Det var inte så mysigt. Men, men. Därifrån var det i vilket fall inte långt till Glyptoteket, som vi faktiskt hade passerat på väg till Den Sorte Diamant. Väl inne låste vi in lite grejer i ett skåp och gav oss ut på titta-på-statyer-promenad. Det första vi kom in i var en vacker vinterträdgård, där vi tog några bilder och samlade kraft för att börja titta.

En ganska trött jag och inte en så särskilt smickrande bild, men den är i alla fall tagen i vinterträdgården på Glyptoteket. (Notera utväxten. Jag har precis bestämt mig för att lägga lite slingor så att det inte ser så förjävligt ut.)

Det var en himla massa skulpturer måste jag säga, men det var ändå roligt att gå runt. Hittade bl.a. Platon och Sokrates bland alla gamla kändisar som var avbildade. Vi såg dessutom en klass med bildelever som satt och skissade av statyer för fullt. Vissa var riktigt duktiga. I shopen där fick jag en samling kort med älvtema från mamma, de var väldigt vackra.
Efter Glyptoteket strosade vi iväg mot Musikhistorisk Museum, som tyvärr inte öppnade förrän klockan 13, så istället gick vi och åt lunch. Vi hittade en kinarestaurang med en buffé som såg bra ut. Mittemot kinarestaurangen låg en inredningsbutik/allt-i-allo-butik som jag hade lagt märke till när vi passerat kinarestaurangen första gången, som jag drog med mamma in i. Såg det finaste toalettbordet (Sådant där bord med spegel där man sminkar sig och liknande? Vet någon om det heter så?) jag någonsin sett. Det var enkelt, men allt var i spegelglas. Perfekt för mig som älskar speglar. ^.^ I samma butik köpte mamma en röd necessär.
Sedan begav vi oss tillbaka till Musikhistorisk Museum, där det fanns en hel del intressanta instrument, men det roligaste för mig personligen var att i utställningen med de olika epokerna hade de olika musikstycken, och under medeltiden så var den första låten Dead Can Dance’s Saltarello (en italiensk saltarello, en slags dans, fick jag veta på museet idag), men framförd av någon grupp från London på 70-talet. Efter museet gick vi till Rundetaarn, ett högt, runt torn med fin utsikt. På väg upp fanns det exempelvis ett galleri, med en fin berättelse om en rullstolsbunden man på en gospelkonsert. Svårt att förklara…

Någon som kan latin? Jag tror på "Gud är här", men jag är självklart inte 100% säker.

Väl uppe var det fin utsikt och kallt. Jag tog några kort och sprang ner i värmen.

Efter det var det uttalat shoppingdags. För min del fastnade vi i en affär som hette Message, där vi hittade en svart vårjacka (sorry för er som försöker få mig att bära mer färg) och ett par svarta jeans. Såg även en vit skjorta jag gillade riktigt mycket, men jag ville inte uppehålla oss där länge till. Jag hade provat jeans ganska länge då. Tittade in i samma butik, men längre ner på Ströget, sedan, men där hade de den inte… Så den är väl förlorad för alltid, antar jag. Fortsatte att kolla runt, bl.a. på Illum. Efter det här var vi riktigt trötta, hade ont i fötterna och frös, så vi stannade till vid ett fik vi bestämt oss för att titta in på redan igår. Där beställde jag en bit Othellotårta, mamma beställde en bit tårta med Riktigt mycket choklad, jag varm choklad, mamma kaffe, och där satt vi, länge. Delvis på grund av ovanstående, och delvis för att vi kände att vi var tvungna att få valuta för pengarna, eftersom vårt fika kostade mer än lunchen hade kostat. Efter en bra stund bestämde vi oss för att vi hade tillräckligt med energi för att gå till andra sidan gatan, där en butik vi tittat in i igår, men inte orkat ta då ligger. Miss Rose hette den, och det var en riktigt gullig butik. Fina väskor, klockor, smycken, ljusstakar, fotoramar, kläder (kläderna för 30+, dock) och mycket mer. Jag såg en massa söta fjärilssaker och flera riktigt snygga klockor, men de jag gillade mest var för stora. Plånböckerna var också fina, men jag har inte råd att lägga ner pengar på plånböcker när jag har en som fungerar jättebra. Mamma köpte dock en del söta kläder där, en kjol och några toppar. Resten av tiden på stan letade skor, eftersom mamma vill köpa ett par varma vinterskor till mig (eftersom hon vet att jag inte kommer att köpa det själv). Hittade ett par som var fina, men de fanns inte i min storlek. Det var lite synd. Men, men, sånt är livet. På kvällen blev det räkcocktail till förrätt och varsin stek till huvudrätt, lyxade till det eftersom det var sista kvällen i Köpenhamn. Imorgon bitti bär det iväg hemåt.

Sammanfattning 25 mars - Köpenhamn

Ja, jag har varit en dålig bloggare, fy på mig. Men här kommer lite grann om när jag var i Köpenhamn med mamma i veckan, som en slags kompensation. Enjoy.
Jag och mamma fick skjuts ner till Mölndals Bro och tog tåget mot Köpenhamn. Äventyret hade börjat. Jag kände mig lite småsjuk, jag antar att Christopher har smittat mig. Han har varit sjuk konstant sedan han ryckte in.
Kom till stationen. Hittade hotellet. Gick ut, gick på Ströget, åt helstekt oxfilé.
Kollade runt i en massa affärer.Vi hittade en söt affär på en tvärgata som vi ska ta oss tillbaka till när vi är mer på prov-humör. Main mission: hitta vårjacka (lyckades inte vid det tillfället). Vi gick bort mot Nyhavn, promenerade bort mot Kunglige Teatern. Tog en fika. Mission: vänja mig vid kaffe, tog samma sak som mamma (Latte Mocciato) Gick bra efter ett litet tag, när jag hade druckit hälften tills jag hade druckit ca 80 % gick det bra, men sedan så var det för mycket kaffesmak i botten, och så klarade jag inte mer (fick hemska rysningar när jag försökte). Jag hatar verkligen kaffe. Men det luktar ju så gott… Inbillade mig dock att jag kände mig piggare och mer koncentrerad efter det, men det var nog mer en Halo-effekt. Vi traskade på längst med Ströget tillbaka, och gick bl.a. in på Soaked in Luxery, där jag hittade en röd tröja som mamma köpte åt mig. Hon har försökt få mig att köpa en kofta till i evigheter, so mission accomplished för henne. Efter det hittade vi en kamerabutik, där jag kunde köpa batterier till min kamera, så jag började ta lite bilder efter dess. Blev väl bara ca 6 st, men ändå. Önskar jag hade haft batterier innan, för det var en vacker dag. Sedan började det snöa, men som tur var hade vi redan bestämt oss för att ta oss tillbaka till hotellet då. Sitter nu och slappar lite innan vi ska ut och äta. Jag har tagit på mig den nya, röda koftan och fixat till håret. Nu ska vi ut och äta.










Gick och åt på Wagamama, en asiatisk restaurang jag läst om när jag researchade lite innan resan. Rätt billig, god mat och allmänt kul miljö. Vår servitör var en trevlig kille som fick oss att känna oss välkomna, och hela stället var hektiskt, nästan stressigt, men alla verkade vara på bra humör. Om ni ska till Köpenhamn rekommenderar jag faktiskt att ni tar er dit.

Tillbaka till hotellet igen, och sitter och skriver igen. Börjar bli trött. Har precis lagt en ansiktsmask (om ni inte har märkt att jag är en tjej, så får ni fullt med bevis här), och sitter i pyjamas och myser. God natt i förskott!

Födelsedagsbak och misslyckanden

De senaste dagarna har jag försökt baka lite olika saker, och det jag har lärt mig av det är att jag absolut inte är hemmafrumaterial. Gjort två satser relativt lyckade muffins, en sats kakor där alla utom fyra stycken föll sönder i smulor i ugnen (inte lyckat) och geléhjärtan, som blev lyckade. De smakade väldigt mycket hallon. :] Dock stelnade de inte så mycket som jag hade hoppats, och jag kan därför inte ta med dem till Christopher. Allt är nämligen till honom på hans födelsedag i efterskott. Han fyllde år "idag" (läs: igår) och jag ska till honom "imorgon" (läs: idag). Har suttit och slagit in paket en liten stund nu. Det blev ganska fint. Jag är inte så nöjd med dem, tyvärr, men jag kan faktiskt inte göra så mycket åt det. Eller ja, jag tycker att det är för lite presenter att ge någon på sin 20-årsdag. Inte för att han kommer att bry sig, men ändå... ^.^

I onsdags ringde en trevlig tjej från Metros kontor här i Göteborg och informerade mig om att jag hade vunnit två biljetter till en pjäs på Göteborgs Stadsteater, "Storstadsljus". Hämtade ut den senare samma dag, och gick på den ikväll. Jag bjöd med mamma. Själva storyn var speciell, men inte så väldigt fångande. Gillade dock huvudpersonen. Det speciella med pjäsen var definitivt kulisserna och ljuseffekterna, och allting var väldigt rörligt. I vissa scener såg det verkligen ut som att de var i New York. Ska bli intressant att läsa recensionerna imorgon/i övermorgon. Det var en ganska trevlig kväll.

Weekend. Also known as hell.

Har jobbat med projektarbetet, tagit en lång paus, skrivit mer, ätit, skrivit och så vidare idag. Likadant igår. Eller för att vara mer korrekt, så kommer jag inte riktigt ihåg vad jag gjorde igår, jag vet dock att jag skrev en text om konsekvenserna av att klä ut sig, eller för att använda Medeltidsveckans styrelses terminologi, klä upp sig. Fortsatt att skriva om Visby som medeltidsstad. Börjar skriva om... Ja, lite allt möjligt. Lajv, organisationen, medeltid som tema m.m., m.m. Allt det här låter virrigt, alltså väldigt representativt för hur jag känner mig.

När det här arbetet är inlämnat, ska jag fira riktigt ordentligt, det är då en sak som är säker. Någon som är på det med mig? Laga något gott, ta en fika, göra något roligt, you name it. Vad som helst. Alla vi som lämnat in projektarbetet förtjänar det. 19 mars är det datum som gäller för min del. Det gyllene datumet, om man ska säga så.

Har en massa kvar att göra, men nu är jag trött, så jag ska se lite på en TV-serie, och sedan somna till den. Har förresten precis sett en extremt dålig film (The White Dwarf, tror jag den hette) på TV4:s Science Fiction-kanal. Den gjorde mig dock lite rädd (som om det vore svårt), därför är det viktigt att jag ser på något annat innan jag somnar, annars kommer jag sova oroligt.

Avskrivning, omskrivning och beskrivning.

Någonting är riktigt fel med mig nu, och jag kan inte för mitt liv sätta fingret på vad det är. Har varit så svag och nedstämd på sistone, utan att någonting egentligen är fel. Eller ja, det finns ju alltid saker som är fel, och det var väl det det hela började med (ångest inför framtiden, projektarbetet och skolan). Nu har det däremot ändrat karaktär. Nu är det ingenting specifikt som får mig att bryta ihop längre, och det skrämmer mig.
Tänkte först och främst räkna lite grann... De senaste två-tre veckorna har jag gråtit i skolan fyra gånger relativt synligt, och ännu fler osynligt. Svenskalektionen på tisdagen v. 8, på musikprövningen, Sh. C-provet och filosofiprovet. Var nära gråten på båda arbetsintervjuerna (men dolde det med framgång), och har väl gråtit hemma i genomsnitt varannan dag, värst igårkväll.

Frågan är som följer: kan min mamma ha rätt i att det helt enkelt beror på att jag har ätit konstigt på sistone? Det är inte så att jag har pratat om det med henne, men hon såg mig tårögd för någon vecka sedan och drog slutsatsen själv. Det kanske är så. Men jag vet inte... Jag skulle snarare säga att min ångest gör min matlust oberäknelig. Ena sekunden är jag dödshungrig, och nästa mår jag illa av att bara se mat.

Jag personligen trodde initialt att det här är ett projektarbetssymtom, innan jag igårkväll satt på mitt rum, skrev med folk på MSN och kollade min mail, när jag helt plötsligt bryter ihop totalt. Fortsatte att skriva med folk på MSN ett tag (jag tänkte att det var bra att göra någonting, att det skulle lugna ner sig), sedan byggdes min förtvivlan upp och jag fick halvt kramp i hela överkroppen, och satte mig ner lutad mot väggen i mitt rum och försökte andas ordentligt (det gick bra). När jag hade mer kontroll började jag istället darra (antagligen för att spänningen i kroppen släppte lite grann), så jag gick och satte mig i soffan utanför mitt rum med en filt runtom mig och tittade på TV. Efter en stund var jag helt lugn igen. Det brukar fungera att titta på TV ett tag. Allt det här hindrade mig som ni kanske förstår mig från att arbeta med projektarbetet, och jag brydde mig inte ett dyft om det, varken under tiden eller efteråt. Så, vad är fel? Wish I knew.

Det kanske handlar om Christopher. Det kanske var viktigare än jag trodde att ha honom som livslina, bara ett samtal iväg. Eller snarare, att ha någon som kan sätta saker och ting i sitt rätta perspektiv och som kan distrahera mig. Eller det kanske bara är någonting som jag kan fokusera på som jag saknar, ett säkert element i vardagen, som gör att det blir en så stor effekt av att inte prata med honom. Eller är kärlek helt enkelt så starkt, att man kan må så dåligt av att inte höra av honom, utan att veta det själv? Är känslolivet verkligen så pass skilt från förnuftet och medvetandet? Jag skulle faktiskt inte tro det. Om det här hade varit ett resultat av att jag saknat honom så förtvivlat, hade jag kunnat inse det själv. Det kan jag inte. Jag kan inte se att det här beror på det.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Nu när jag läser igenom det här låter det som en ren uppmärksamhetsgrej, så det här inlägget kommer nog inte att ligga uppe så länge. Jag vill inte leka notice me-leken. Det finns så många andra som kan den leken mycket bättre. Have a nice evening.

Playing with... dust?

Dessa eviga brandlarm, alltså. Psykologi B-lektionen hade precis slutat när ett ihärdigt pipande kallade oss, 937 elever, till att ta oss nerför x (insert 0, 1, 2, 3 or 4) antal trappor, beroende på var vi befann oss, och ta oss ut på skolgården. Och ute snöade det. Men icke att förtvivla: efter några minuter började det istället hagla. Är det här det perfekta scenariot man kan tänka sig när man precis har slutat för dagen? Jag lämnar den frågan öppen. Däremot gör sådana här händelser oss elever och lärare (delvis) till en enad front mot de impopulära människorna som (hypotetiskt sett) har startat brandlarmet. För detta verkade inte vara en övning. I så fall en övning som inte ens rektorn visste om.

Nu så hör hela skolan på internradion att de faktiskt fick ett larm på en av sina rökdetektorer, men att det orsakades av damm. DAMM?! Är brandvarnare inte bättre än så? Kan de inte skilja på damm och rök?

Well, man får väl se saker ur sitt rätta perspektiv. Bättre det här scenariot än det motsatta: att 937 elever blir innebrända på grund av att brandvarnarna inte har reagerat.

Gratisbio.se och ett rop på hjälp

För ett antal dagar sedan blev jag medlem på gratisbio.se, ett namn som är lite missledande eftersom man numera även kan få presentkort. Man kan få presentkort som gäller i en massa butiker, som exempelvis Åhléns, H&M, Guldfynd, Ginza, Stadium och Kicks. Det fungerar som följer: du samlar poäng genom att anmäla dig till nyhetsbrev, delta i undersökningar, vara med i olika tävlingar, bli medlem på olika sidor, spela på spelsajter, utnyttja erbjudanden och du kan dessutom, om du brukar handla på nätet, få en viss procent av inköpssumman i poäng hos vissa nätbutiker (om du går in på sidorna från gratisbio.se). Man kan även få poäng för att man värvar folk. De poängen kan du sedan byta in mot en biobiljett (400 poäng), ett presentkort på 300 kronor (1000 poäng), ett presentkort på 500 kronor (1500 poäng) eller ett presentkort på 700 kronor (2000 poäng).

Nu kommer jag till mitt rop på hjälp: jag ska verkligen försöka fortsätta med det här ett tag, och siktar på ett presentkort på 700 kronor (högt, med andra ord). Vad jag behöver då, är att rekrytera aktiva medlemmar. Aktiv räknas man som när man samlat in 100 poäng själv (vilket man kan göra på en dag).
Vad vinner ni på att bli rekryterade då? Jo, om man blir rekryterad får man 75 startpoäng istället för de vanliga 50, så man får en bättre start om man vill samla ihop till någonting själv. Annars ligger väl själva vinsten i att jag blir väldigt glad, och kanske bjuder er på glass sedan. ^.^ Länken är som följer:
http://www.gratisbio.se/?RecruiterID=31825

Om det frågas efter en rekryterare i formuläret, så är mitt användarnamn även där "Galenorewen".

And my last plead: Please? Det är sådana här småsaker som gör mig glad. ^.^ [Bland annat, självklart. Jag blir även glad av en liten kommentar här, en tanke eller ett spontant telefonsamtal, av att någon märker mig, av att någon nämner mig i sin dagbok på helgon.net/i sin blogg/på bilddagboken.se, vykort, ett litet "hej" på MSN, en allvarligt menad komplimang, spontana ordlekar, en kaka, en kram eller av att någon pillar med mitt hår, och ibland blir jag även glad av trevliga massutskick som folk skickar ut. ]

Tick-tack

Sitter här nu, framför datorn (go figure) och funderar på ditt och datt. Men på vad, det sparar jag till nästa gång jag skriver. Jag måste börja tänka efter både två och tre gånger på vad jag publicerar på Internet. Det går ju inte att tänka fritt, hur skulle det se ut? Frihet innebär fan en smal balansgång mellan fångenskap och vansinne för mig.

And the search continues...

Sökandet efter den perfekta presenten går trögt. :] Nu har jag kommit en bit på vägen, eftersom jag har bockat av en sak på listan, som nu är på väg (jag säger inte vad :]). Har en idé till, sedan är det tomt. Listan jag skrev ett tag efter jul för att undvika sådana här tankestillestånd hjälper inte så mycket. Jag är för sent ute nu/har inte tänkt efter ordentligt när jag skrev dem. Önskar det fanns en "presents for Christopher-411"-sida med perfekta presenter för just honom, men tyvärr så finns inte det. Jag har letat. :P

Sammanfattning §1

Snabb sammanfattning av dagen bara:
- SatsStep på Valhalla.
[Glömde mitt träningskort, men pappa körde in det: Tack pappa!]
- Läst filosofi.
[Naturfilosofer + Sokrates + Platon + Aristoteles + Hellenismen]
- Samlat poäng på mina två gratissaker-sidor.
[Godis & biobiljetter och presentkort]
- Ätit.
[Sockerkaka, makaroner & korv i sås, mackor, godisbjörnar]

A start of something that's me.

Jag har precis skapat en blogg på ren automatik.

Jag funderade inte över beslutet alls.
Jag får hoppas på att det är mitt undermedvetna som försöker styra mig till någonting som jag kommer att trivas med, så att det inte är något mindre trevligt uppmärksamhetsbehov som styr mig till det här. Jag tror inte att risken för det är så stor.

---> Hursomhelst. Välkomna! Det här är en blogg skapad på grund av ett rent infall, och kommer förmodligen att leva vidare på rena infall, om jag känner mig själv rätt.

Jag började tänka på möjligheten att skapa min egen blogg igår, för att vara helt ärlig. Jag tittade runt efter presenttips, eftersom min pojkvän snart fyller 20 år, och då råkade jag komma in på en blogg där en tjej hade skrivit om sitt förhållande, och om förhållanden i allmänhet. Men det jag fastnade för var hennes dokumentering av Onsdagsöverraskningar. Tydligen överraskar hennes pojkvän henne varje onsdag med något oväntat (smått som stort). Under tiden som jag läste lite om det (för där kunde man ju faktiskt få lite tips), tyckte jag mer och mer att hennes värld var alltför långt bort från min. Jag kunde inte relatera till hennes liv överhuvudtaget.

Sedan började jag fundera på om det finns folk som skulle kunna relatera till mitt. Det här blir väl ett test.