Sammanfattning 27 + 28 mars - Köpenhamn-Malmö

För rättvisans skull tar vi en snabb sammanfattning av de resterande två dagarna också: gick upp, åt frukost, packade, gick ut på Ströget för att titta på den vita blusen jag lagt märke till igen. Jag tyckte om den på, så vi köpte den. På vägen tillbaka till hotellet tittade vi in i några skoaffärer och hittade ett par "rejäla skor" (inte mitt ordval) till mig. Sedan gick vi till stationen, åkte till Malmö, åkte till mrofar, lämnade saker, åt (laxplanka för min del), umgicks med morfar, sov.

Gick upp, åt frukost, tog det lugnt, åt lunch inne i Malmö, tog det lugnt, åkte hem med tåget (Jag såg på en film som hette Trapped på vägen hem. Den var okej. ) Kom hem, ringde Sofia, sedan pratade jag med Christopher, sov.

That's it.

Sammanfattning 26 mars - Köpenhamn

Gick upp vid åttatiden, gjorde oss iordning och åt frukost. Frukosten på hotellet (Astoria) var helt okej, lite småroliga saker med (ex. nudlar), men mycket gott. Blev mycket sockrigt den här morgonen. ^.^ Efter det gick vi ut tittade in på turistinformationen, och lade märke till ett musikmuseum som vi tänkte besöka senare. Men först begav vi oss ut på jakt efter Den Sorte Diamant, det kungliga biblioteket. Den första byggnaden vi hittade som var svart, som vi trodde var biblioteket, var nationalbanken. Lite fel. Men sedan tog det inte lång stund tills vi hittade det. Jag tog ingen bild, men det var rätt coolt både invärtes och utvärtes, och mycket folk. Det var riktigt kallt och blåsigt, och jag tog inte med mig halsduk och glömde mössan på hotellet (jag som har öron som är hemskt känsliga för kyla). Det var inte så mysigt. Men, men. Därifrån var det i vilket fall inte långt till Glyptoteket, som vi faktiskt hade passerat på väg till Den Sorte Diamant. Väl inne låste vi in lite grejer i ett skåp och gav oss ut på titta-på-statyer-promenad. Det första vi kom in i var en vacker vinterträdgård, där vi tog några bilder och samlade kraft för att börja titta.

En ganska trött jag och inte en så särskilt smickrande bild, men den är i alla fall tagen i vinterträdgården på Glyptoteket. (Notera utväxten. Jag har precis bestämt mig för att lägga lite slingor så att det inte ser så förjävligt ut.)

Det var en himla massa skulpturer måste jag säga, men det var ändå roligt att gå runt. Hittade bl.a. Platon och Sokrates bland alla gamla kändisar som var avbildade. Vi såg dessutom en klass med bildelever som satt och skissade av statyer för fullt. Vissa var riktigt duktiga. I shopen där fick jag en samling kort med älvtema från mamma, de var väldigt vackra.
Efter Glyptoteket strosade vi iväg mot Musikhistorisk Museum, som tyvärr inte öppnade förrän klockan 13, så istället gick vi och åt lunch. Vi hittade en kinarestaurang med en buffé som såg bra ut. Mittemot kinarestaurangen låg en inredningsbutik/allt-i-allo-butik som jag hade lagt märke till när vi passerat kinarestaurangen första gången, som jag drog med mamma in i. Såg det finaste toalettbordet (Sådant där bord med spegel där man sminkar sig och liknande? Vet någon om det heter så?) jag någonsin sett. Det var enkelt, men allt var i spegelglas. Perfekt för mig som älskar speglar. ^.^ I samma butik köpte mamma en röd necessär.
Sedan begav vi oss tillbaka till Musikhistorisk Museum, där det fanns en hel del intressanta instrument, men det roligaste för mig personligen var att i utställningen med de olika epokerna hade de olika musikstycken, och under medeltiden så var den första låten Dead Can Dance’s Saltarello (en italiensk saltarello, en slags dans, fick jag veta på museet idag), men framförd av någon grupp från London på 70-talet. Efter museet gick vi till Rundetaarn, ett högt, runt torn med fin utsikt. På väg upp fanns det exempelvis ett galleri, med en fin berättelse om en rullstolsbunden man på en gospelkonsert. Svårt att förklara…

Någon som kan latin? Jag tror på "Gud är här", men jag är självklart inte 100% säker.

Väl uppe var det fin utsikt och kallt. Jag tog några kort och sprang ner i värmen.

Efter det var det uttalat shoppingdags. För min del fastnade vi i en affär som hette Message, där vi hittade en svart vårjacka (sorry för er som försöker få mig att bära mer färg) och ett par svarta jeans. Såg även en vit skjorta jag gillade riktigt mycket, men jag ville inte uppehålla oss där länge till. Jag hade provat jeans ganska länge då. Tittade in i samma butik, men längre ner på Ströget, sedan, men där hade de den inte… Så den är väl förlorad för alltid, antar jag. Fortsatte att kolla runt, bl.a. på Illum. Efter det här var vi riktigt trötta, hade ont i fötterna och frös, så vi stannade till vid ett fik vi bestämt oss för att titta in på redan igår. Där beställde jag en bit Othellotårta, mamma beställde en bit tårta med Riktigt mycket choklad, jag varm choklad, mamma kaffe, och där satt vi, länge. Delvis på grund av ovanstående, och delvis för att vi kände att vi var tvungna att få valuta för pengarna, eftersom vårt fika kostade mer än lunchen hade kostat. Efter en bra stund bestämde vi oss för att vi hade tillräckligt med energi för att gå till andra sidan gatan, där en butik vi tittat in i igår, men inte orkat ta då ligger. Miss Rose hette den, och det var en riktigt gullig butik. Fina väskor, klockor, smycken, ljusstakar, fotoramar, kläder (kläderna för 30+, dock) och mycket mer. Jag såg en massa söta fjärilssaker och flera riktigt snygga klockor, men de jag gillade mest var för stora. Plånböckerna var också fina, men jag har inte råd att lägga ner pengar på plånböcker när jag har en som fungerar jättebra. Mamma köpte dock en del söta kläder där, en kjol och några toppar. Resten av tiden på stan letade skor, eftersom mamma vill köpa ett par varma vinterskor till mig (eftersom hon vet att jag inte kommer att köpa det själv). Hittade ett par som var fina, men de fanns inte i min storlek. Det var lite synd. Men, men, sånt är livet. På kvällen blev det räkcocktail till förrätt och varsin stek till huvudrätt, lyxade till det eftersom det var sista kvällen i Köpenhamn. Imorgon bitti bär det iväg hemåt.

Sammanfattning 25 mars - Köpenhamn

Ja, jag har varit en dålig bloggare, fy på mig. Men här kommer lite grann om när jag var i Köpenhamn med mamma i veckan, som en slags kompensation. Enjoy.
Jag och mamma fick skjuts ner till Mölndals Bro och tog tåget mot Köpenhamn. Äventyret hade börjat. Jag kände mig lite småsjuk, jag antar att Christopher har smittat mig. Han har varit sjuk konstant sedan han ryckte in.
Kom till stationen. Hittade hotellet. Gick ut, gick på Ströget, åt helstekt oxfilé.
Kollade runt i en massa affärer.Vi hittade en söt affär på en tvärgata som vi ska ta oss tillbaka till när vi är mer på prov-humör. Main mission: hitta vårjacka (lyckades inte vid det tillfället). Vi gick bort mot Nyhavn, promenerade bort mot Kunglige Teatern. Tog en fika. Mission: vänja mig vid kaffe, tog samma sak som mamma (Latte Mocciato) Gick bra efter ett litet tag, när jag hade druckit hälften tills jag hade druckit ca 80 % gick det bra, men sedan så var det för mycket kaffesmak i botten, och så klarade jag inte mer (fick hemska rysningar när jag försökte). Jag hatar verkligen kaffe. Men det luktar ju så gott… Inbillade mig dock att jag kände mig piggare och mer koncentrerad efter det, men det var nog mer en Halo-effekt. Vi traskade på längst med Ströget tillbaka, och gick bl.a. in på Soaked in Luxery, där jag hittade en röd tröja som mamma köpte åt mig. Hon har försökt få mig att köpa en kofta till i evigheter, so mission accomplished för henne. Efter det hittade vi en kamerabutik, där jag kunde köpa batterier till min kamera, så jag började ta lite bilder efter dess. Blev väl bara ca 6 st, men ändå. Önskar jag hade haft batterier innan, för det var en vacker dag. Sedan började det snöa, men som tur var hade vi redan bestämt oss för att ta oss tillbaka till hotellet då. Sitter nu och slappar lite innan vi ska ut och äta. Jag har tagit på mig den nya, röda koftan och fixat till håret. Nu ska vi ut och äta.










Gick och åt på Wagamama, en asiatisk restaurang jag läst om när jag researchade lite innan resan. Rätt billig, god mat och allmänt kul miljö. Vår servitör var en trevlig kille som fick oss att känna oss välkomna, och hela stället var hektiskt, nästan stressigt, men alla verkade vara på bra humör. Om ni ska till Köpenhamn rekommenderar jag faktiskt att ni tar er dit.

Tillbaka till hotellet igen, och sitter och skriver igen. Börjar bli trött. Har precis lagt en ansiktsmask (om ni inte har märkt att jag är en tjej, så får ni fullt med bevis här), och sitter i pyjamas och myser. God natt i förskott!

Födelsedagsbak och misslyckanden

De senaste dagarna har jag försökt baka lite olika saker, och det jag har lärt mig av det är att jag absolut inte är hemmafrumaterial. Gjort två satser relativt lyckade muffins, en sats kakor där alla utom fyra stycken föll sönder i smulor i ugnen (inte lyckat) och geléhjärtan, som blev lyckade. De smakade väldigt mycket hallon. :] Dock stelnade de inte så mycket som jag hade hoppats, och jag kan därför inte ta med dem till Christopher. Allt är nämligen till honom på hans födelsedag i efterskott. Han fyllde år "idag" (läs: igår) och jag ska till honom "imorgon" (läs: idag). Har suttit och slagit in paket en liten stund nu. Det blev ganska fint. Jag är inte så nöjd med dem, tyvärr, men jag kan faktiskt inte göra så mycket åt det. Eller ja, jag tycker att det är för lite presenter att ge någon på sin 20-årsdag. Inte för att han kommer att bry sig, men ändå... ^.^

I onsdags ringde en trevlig tjej från Metros kontor här i Göteborg och informerade mig om att jag hade vunnit två biljetter till en pjäs på Göteborgs Stadsteater, "Storstadsljus". Hämtade ut den senare samma dag, och gick på den ikväll. Jag bjöd med mamma. Själva storyn var speciell, men inte så väldigt fångande. Gillade dock huvudpersonen. Det speciella med pjäsen var definitivt kulisserna och ljuseffekterna, och allting var väldigt rörligt. I vissa scener såg det verkligen ut som att de var i New York. Ska bli intressant att läsa recensionerna imorgon/i övermorgon. Det var en ganska trevlig kväll.

Weekend. Also known as hell.

Har jobbat med projektarbetet, tagit en lång paus, skrivit mer, ätit, skrivit och så vidare idag. Likadant igår. Eller för att vara mer korrekt, så kommer jag inte riktigt ihåg vad jag gjorde igår, jag vet dock att jag skrev en text om konsekvenserna av att klä ut sig, eller för att använda Medeltidsveckans styrelses terminologi, klä upp sig. Fortsatt att skriva om Visby som medeltidsstad. Börjar skriva om... Ja, lite allt möjligt. Lajv, organisationen, medeltid som tema m.m., m.m. Allt det här låter virrigt, alltså väldigt representativt för hur jag känner mig.

När det här arbetet är inlämnat, ska jag fira riktigt ordentligt, det är då en sak som är säker. Någon som är på det med mig? Laga något gott, ta en fika, göra något roligt, you name it. Vad som helst. Alla vi som lämnat in projektarbetet förtjänar det. 19 mars är det datum som gäller för min del. Det gyllene datumet, om man ska säga så.

Har en massa kvar att göra, men nu är jag trött, så jag ska se lite på en TV-serie, och sedan somna till den. Har förresten precis sett en extremt dålig film (The White Dwarf, tror jag den hette) på TV4:s Science Fiction-kanal. Den gjorde mig dock lite rädd (som om det vore svårt), därför är det viktigt att jag ser på något annat innan jag somnar, annars kommer jag sova oroligt.

Avskrivning, omskrivning och beskrivning.

Någonting är riktigt fel med mig nu, och jag kan inte för mitt liv sätta fingret på vad det är. Har varit så svag och nedstämd på sistone, utan att någonting egentligen är fel. Eller ja, det finns ju alltid saker som är fel, och det var väl det det hela började med (ångest inför framtiden, projektarbetet och skolan). Nu har det däremot ändrat karaktär. Nu är det ingenting specifikt som får mig att bryta ihop längre, och det skrämmer mig.
Tänkte först och främst räkna lite grann... De senaste två-tre veckorna har jag gråtit i skolan fyra gånger relativt synligt, och ännu fler osynligt. Svenskalektionen på tisdagen v. 8, på musikprövningen, Sh. C-provet och filosofiprovet. Var nära gråten på båda arbetsintervjuerna (men dolde det med framgång), och har väl gråtit hemma i genomsnitt varannan dag, värst igårkväll.

Frågan är som följer: kan min mamma ha rätt i att det helt enkelt beror på att jag har ätit konstigt på sistone? Det är inte så att jag har pratat om det med henne, men hon såg mig tårögd för någon vecka sedan och drog slutsatsen själv. Det kanske är så. Men jag vet inte... Jag skulle snarare säga att min ångest gör min matlust oberäknelig. Ena sekunden är jag dödshungrig, och nästa mår jag illa av att bara se mat.

Jag personligen trodde initialt att det här är ett projektarbetssymtom, innan jag igårkväll satt på mitt rum, skrev med folk på MSN och kollade min mail, när jag helt plötsligt bryter ihop totalt. Fortsatte att skriva med folk på MSN ett tag (jag tänkte att det var bra att göra någonting, att det skulle lugna ner sig), sedan byggdes min förtvivlan upp och jag fick halvt kramp i hela överkroppen, och satte mig ner lutad mot väggen i mitt rum och försökte andas ordentligt (det gick bra). När jag hade mer kontroll började jag istället darra (antagligen för att spänningen i kroppen släppte lite grann), så jag gick och satte mig i soffan utanför mitt rum med en filt runtom mig och tittade på TV. Efter en stund var jag helt lugn igen. Det brukar fungera att titta på TV ett tag. Allt det här hindrade mig som ni kanske förstår mig från att arbeta med projektarbetet, och jag brydde mig inte ett dyft om det, varken under tiden eller efteråt. Så, vad är fel? Wish I knew.

Det kanske handlar om Christopher. Det kanske var viktigare än jag trodde att ha honom som livslina, bara ett samtal iväg. Eller snarare, att ha någon som kan sätta saker och ting i sitt rätta perspektiv och som kan distrahera mig. Eller det kanske bara är någonting som jag kan fokusera på som jag saknar, ett säkert element i vardagen, som gör att det blir en så stor effekt av att inte prata med honom. Eller är kärlek helt enkelt så starkt, att man kan må så dåligt av att inte höra av honom, utan att veta det själv? Är känslolivet verkligen så pass skilt från förnuftet och medvetandet? Jag skulle faktiskt inte tro det. Om det här hade varit ett resultat av att jag saknat honom så förtvivlat, hade jag kunnat inse det själv. Det kan jag inte. Jag kan inte se att det här beror på det.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Nu när jag läser igenom det här låter det som en ren uppmärksamhetsgrej, så det här inlägget kommer nog inte att ligga uppe så länge. Jag vill inte leka notice me-leken. Det finns så många andra som kan den leken mycket bättre. Have a nice evening.

Playing with... dust?

Dessa eviga brandlarm, alltså. Psykologi B-lektionen hade precis slutat när ett ihärdigt pipande kallade oss, 937 elever, till att ta oss nerför x (insert 0, 1, 2, 3 or 4) antal trappor, beroende på var vi befann oss, och ta oss ut på skolgården. Och ute snöade det. Men icke att förtvivla: efter några minuter började det istället hagla. Är det här det perfekta scenariot man kan tänka sig när man precis har slutat för dagen? Jag lämnar den frågan öppen. Däremot gör sådana här händelser oss elever och lärare (delvis) till en enad front mot de impopulära människorna som (hypotetiskt sett) har startat brandlarmet. För detta verkade inte vara en övning. I så fall en övning som inte ens rektorn visste om.

Nu så hör hela skolan på internradion att de faktiskt fick ett larm på en av sina rökdetektorer, men att det orsakades av damm. DAMM?! Är brandvarnare inte bättre än så? Kan de inte skilja på damm och rök?

Well, man får väl se saker ur sitt rätta perspektiv. Bättre det här scenariot än det motsatta: att 937 elever blir innebrända på grund av att brandvarnarna inte har reagerat.

Gratisbio.se och ett rop på hjälp

För ett antal dagar sedan blev jag medlem på gratisbio.se, ett namn som är lite missledande eftersom man numera även kan få presentkort. Man kan få presentkort som gäller i en massa butiker, som exempelvis Åhléns, H&M, Guldfynd, Ginza, Stadium och Kicks. Det fungerar som följer: du samlar poäng genom att anmäla dig till nyhetsbrev, delta i undersökningar, vara med i olika tävlingar, bli medlem på olika sidor, spela på spelsajter, utnyttja erbjudanden och du kan dessutom, om du brukar handla på nätet, få en viss procent av inköpssumman i poäng hos vissa nätbutiker (om du går in på sidorna från gratisbio.se). Man kan även få poäng för att man värvar folk. De poängen kan du sedan byta in mot en biobiljett (400 poäng), ett presentkort på 300 kronor (1000 poäng), ett presentkort på 500 kronor (1500 poäng) eller ett presentkort på 700 kronor (2000 poäng).

Nu kommer jag till mitt rop på hjälp: jag ska verkligen försöka fortsätta med det här ett tag, och siktar på ett presentkort på 700 kronor (högt, med andra ord). Vad jag behöver då, är att rekrytera aktiva medlemmar. Aktiv räknas man som när man samlat in 100 poäng själv (vilket man kan göra på en dag).
Vad vinner ni på att bli rekryterade då? Jo, om man blir rekryterad får man 75 startpoäng istället för de vanliga 50, så man får en bättre start om man vill samla ihop till någonting själv. Annars ligger väl själva vinsten i att jag blir väldigt glad, och kanske bjuder er på glass sedan. ^.^ Länken är som följer:
http://www.gratisbio.se/?RecruiterID=31825

Om det frågas efter en rekryterare i formuläret, så är mitt användarnamn även där "Galenorewen".

And my last plead: Please? Det är sådana här småsaker som gör mig glad. ^.^ [Bland annat, självklart. Jag blir även glad av en liten kommentar här, en tanke eller ett spontant telefonsamtal, av att någon märker mig, av att någon nämner mig i sin dagbok på helgon.net/i sin blogg/på bilddagboken.se, vykort, ett litet "hej" på MSN, en allvarligt menad komplimang, spontana ordlekar, en kaka, en kram eller av att någon pillar med mitt hår, och ibland blir jag även glad av trevliga massutskick som folk skickar ut. ]

Tick-tack

Sitter här nu, framför datorn (go figure) och funderar på ditt och datt. Men på vad, det sparar jag till nästa gång jag skriver. Jag måste börja tänka efter både två och tre gånger på vad jag publicerar på Internet. Det går ju inte att tänka fritt, hur skulle det se ut? Frihet innebär fan en smal balansgång mellan fångenskap och vansinne för mig.

And the search continues...

Sökandet efter den perfekta presenten går trögt. :] Nu har jag kommit en bit på vägen, eftersom jag har bockat av en sak på listan, som nu är på väg (jag säger inte vad :]). Har en idé till, sedan är det tomt. Listan jag skrev ett tag efter jul för att undvika sådana här tankestillestånd hjälper inte så mycket. Jag är för sent ute nu/har inte tänkt efter ordentligt när jag skrev dem. Önskar det fanns en "presents for Christopher-411"-sida med perfekta presenter för just honom, men tyvärr så finns inte det. Jag har letat. :P

Sammanfattning §1

Snabb sammanfattning av dagen bara:
- SatsStep på Valhalla.
[Glömde mitt träningskort, men pappa körde in det: Tack pappa!]
- Läst filosofi.
[Naturfilosofer + Sokrates + Platon + Aristoteles + Hellenismen]
- Samlat poäng på mina två gratissaker-sidor.
[Godis & biobiljetter och presentkort]
- Ätit.
[Sockerkaka, makaroner & korv i sås, mackor, godisbjörnar]

A start of something that's me.

Jag har precis skapat en blogg på ren automatik.

Jag funderade inte över beslutet alls.
Jag får hoppas på att det är mitt undermedvetna som försöker styra mig till någonting som jag kommer att trivas med, så att det inte är något mindre trevligt uppmärksamhetsbehov som styr mig till det här. Jag tror inte att risken för det är så stor.

---> Hursomhelst. Välkomna! Det här är en blogg skapad på grund av ett rent infall, och kommer förmodligen att leva vidare på rena infall, om jag känner mig själv rätt.

Jag började tänka på möjligheten att skapa min egen blogg igår, för att vara helt ärlig. Jag tittade runt efter presenttips, eftersom min pojkvän snart fyller 20 år, och då råkade jag komma in på en blogg där en tjej hade skrivit om sitt förhållande, och om förhållanden i allmänhet. Men det jag fastnade för var hennes dokumentering av Onsdagsöverraskningar. Tydligen överraskar hennes pojkvän henne varje onsdag med något oväntat (smått som stort). Under tiden som jag läste lite om det (för där kunde man ju faktiskt få lite tips), tyckte jag mer och mer att hennes värld var alltför långt bort från min. Jag kunde inte relatera till hennes liv överhuvudtaget.

Sedan började jag fundera på om det finns folk som skulle kunna relatera till mitt. Det här blir väl ett test.