lördag 12 juli 2008

Saknad som inte märks, men som ändå betyder allt.



Master.


En vän som har en speciell plats i mitt hjärta, och som alltid kommer att behålla den. Du står för mig för att våga tro på det omöjliga, på att vara fri och på att göra precis så som man känner, inte som man borde eller ska.

Jag saknar dig, och jag längtar till mitt vackra festival-substitut, stället där jag kan vara frisk och fri och helt mig själv med alla er andra. Se upp, Visby, den 3:e kommer Medeltidsattacken!


Stridsplommonet! Aaaaaaaaah!


Ohyes. We are prepared to use these.



Första träffen med poi! Hm... ^.^


Om man bortser från våra miner, så är den här bilden helt underbar. ^.^ (jag, Otto, Sanna)


Fri. Bara... Fri.


Och lycklig.



Där är det lätt att vara vacker.

1 kommentar:

Anonym sa...

En vecka varje år står tiden stilla.
Det är en bra vecka, tycker jag.
Namárië, Tyenya.