Småbesvär med samvetet.

Jag har dåligt samvete. Idag på rasten på rättskunskapen så pratade vi lite grann om redovisningen av projektarbetet och opponentskapet på måndag. Då var det en tjej där som berättade att hon hade gjort ett fel i sitt arbete, hon visste inte att man skulle använda fotnötter (helvete vad fel det ser ut, men tydligen ska det heta så, inte fotnoter). Jag förstod inte alls hur hon menade, för jag ser det som helt självklart att man ska referera till källorna löpande i texten, inte bara redovisa källorna i slutet av arbetet. Men det var just det felet hon hade gjort. Därför var jag riktigt okänslig, men det märkte jag först efteråt när jag förstod vad det var för fel som hon hade gjort. Jag såg alldeles för sent att hon blev berörd (nedstämd/uppskrämd/upprörd) av det jag sa. Å andra sidan är tjejen riktigt irriterande, men det hjälper fan inte.